Waldorfförskolornas lekmaterial sticker ut mot den vanliga förskolans utbud av leksaker. Här ryms varken duploklossar, barbiedockor eller plastdinosaurier. Istället är leksakerna gjorda av naturmaterial, företrädesvis trä, ull, bomull och silke. I den mån de är färgade har man använt giftfria färger i milda färger, snarare än klatschiga färger och blankt lack. Många av leksakerna görs dessutom för hand av personalen, som ofta är kunnig inom textilt handarbete. Waldorfförskolans leksaker har i perioder upplevts som tråkiga och gammaldags av många, men i dag är det fler som tilltalas av dem då de, som en positiv sideffekt, uppfyller kraven för en giftfri förskola.

Många av leksakerna är enkla i sitt utförande, utan särskilt många detaljer. Djur och fordon av trä låter oss förstå vad det är vi har att göra med, men de saknar ofta de där uttrycken som säger något mer om dem, utan istället är de rätt neutrala. Olika byggelement är populära inom waldorf, ofta i form av träklossar, bågar och andra former av trä. De kan vara i klara färger eller ofärgade. Tvärtemot många andra leksaker barn har i dag, finns det ingen instruktion, inget som säger vad de ska användas till. Istället uppmuntrar de enkla formerna till kreativt skapande. Barnen bygger små världar, hus till djuren, höga torn, en bilbana eller sitter bara och sorterar dem efter storlek.

Fantasin och den fria leken är i fokus i waldorfförskolan och leksakerna är utvalda för att uppmuntra till det. Färgglada tygstycken i silke och bomull kan bli kläder som sedan blir en picknickduk som därefter läggs över några bänkar och blir ett tält. Virkade band av ullgarn kan användas för att bygga upp ett hus eller som tyglar till en häst. Tanken med lekmaterialet i en waldorfförskola är att det ska kunna användas på många olika sätt. Allt fler uppskattar waldorfleksakernas mångsidighet, framför allt till de mindre barnen.