Tågbanan: den eviga leken

Visst minns vi Stig-Helmer Olsson, den evige pojken, när han står där med sin modelljärnväg? Just så har synen på modellbyggande ofta varit: att det är något lite töntigt över det, att det är något barn borde ägna sig åt. Samtidigt är det en dyr och utrymmeskrävande hobby som få barn har råd med. Och, handen på hjärtat, de flesta av oss fascineras av miniatyrvärldarna som modelltågsentusiasterna skapar. Där finns allt skalenligt: hus, människor, träd och bilar, broar och så förstås själva tågen, som tuffar fram genom landskapet med hjälp av elektricitet.

Tågbanan är inte till för att lekas med i vanlig bemärkelse. Husen och människorna står ofta där de står. Leken ligger snarare i skapandet och kanske också i fantasin medan man bygger upp eller bara betraktar en miniatyrvärld. I Alunda utanför Uppsala ligger Modelljärnvägens hus där man kan se flera olika miniatyrvärldar. Det är ett museum i modelljärnvägens tecken. På Tekniska museet i Stockholm kan man få se Uno Miltons modelljärnväg med hela 50 meter räls. Den är helt gjord för hand, sånär som på motorerna som köptes in, och tog sju år att färdigställa från det att bygget påbörjades år 1948.

Leave a Comment